Här kommer något jag tror kommer intressera många av er. I slutet av förra året publicerades en mycket intressant studie vars resultat faktiskt fick mig att lyfta på ögonbrynen.
Studien, som var av god kvalité både sett till utformning och antal deltagare, undersökte hur svenska 50 åringars fysiska och psykiska hälsa påverkas efter ett besök hos en erfaren hälsocoach på längre sikt.
Tolv månader efter samtalet fick samtliga studiedeltagare fylla i omfattande enkäter för att förändringar i upplevd hälsorelaterad livskvalitet skulle kunna undersökas. Frågorna belyste bland annat allmäntillstånd, fysisk och mental hälsa, hur personerna fungerade socialt, träningsbeteende etc.
I en intervju med branchtidskriften ”dietisten”, kommenterar Ronny Gunnarsson, professor i allmänmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och ansvarig för studien:
– Vi trodde att besöket hos en hälsocoach skulle ge en viss förbättring, att det skulle bli sämre var en överraskning,
– Kontrollgruppen förändrades mer gynnsamt när det gällde upplevd allmän hälsa samt emotionell och mental hälsa jämfört med gruppen som hade varit hos hälsocoach. Några andra skillnader mellan grupperna sågs inte, konstaterar han.
Studiens slutsats är kort och gott att ett enstaka besök hos hälsocoach inte förbättrar hälsorelaterad livskvalitet eller träningsnivå hos 50åriga personer i Sverige. Tvärt om kan det snarare göra den upplevda hälsorelaterade livskvaliteten sämre.
Även ifall jag personligen förvånades av studiens resultat, bekräftades samtidigt min upplevda bild av hur rent ut sagt värdelösa enstaka samtal med hälsocoacher, dietister, kostrådgivare etc. är för hälsa och resultat. Enstaka samtal kommer enbart belysa att du gör fel, vad du gör fel och utan möjlighet att upprätta en tydlig plan mot förändring. Rent krasst räcker dock mycket sällan en plan, oavsett hur tydlig och genomarbetad den är.
Jag är medveten att detta kan låta aningen cyniskt men oavsett hur tydlig och genomarbetad planen är, kommer detta i de flesta fall inte vara nog för att uppnå en varaktig förändring. Det faktum att vi är utpräglade vanedjur för många fördelar med sig, men baksidan av myntet är just vår svårighet att genomföra varaktiga förändringar, speciellt när dessa förändringar är en motpol mot tidigare rutiner.
Dessutom, ju större förändringen är, desto större risk är det att per automatik falla tillbaka till de gamla rutinerna när livet blir turbulent. Kost och träning är tydliga exempel på stora förändringsområden, där de tidigare rutinerna oftast ligger närmast till hands. Dvs, det tidigare mer ohälsosamma ätandet samt ingen träning.
Det är ändå inte en tillfällighet ”jojo-bantningseffekten” är normen vid viktnedgång för gemene man eller att begreppet ”viktplatå”, trots att till största delen vara en myt, ändå är ett vedertaget begrepp.
Min personliga åsikt är inte att detta fenomen är begränsat till enbart 50-åringar, utan betydligt mer allmängiltigt än så. Just därför är uppföljning och helhetsgrepp vid en kostomställning central, oavsett vad målet må vara.
Comments